2004-03-29 – BO WINBERG & LES PAUL
Den här berättelsen av Bo Winberg om hans möte med idolen Les Paul publicerades första gången år 2004 på hemsidan. Vi har alla Les att tacka för att Bo Winberg ”blev den han blev” och därför tycker jag att det finns skäl att återigen låta alla ta del av texten igen
Jag fyllde pensionär den 27 mars 2004 och det firade jag med Lenah i San Fransisco, en underbar stad som väl är den hippaste i hela USA. Hursomhelst så hade jag en liten idé i bakfickan.
Jag har sedan många år vetat att Les Paul spelar på måndagar i New York på en liten club som heter Iridium Jazz Club. Tyvärr så har jag alltid missat detta tillfälle för – antingen så har jag anlänt på måndag kväll, eller också så har flyget till Sverige haft avgång på måndag kväll.
Nu hade jag dock bestämt mig för att denna gång skulle det bara ske – jag bara skulle till Iridium Jazz Club och lyssna på Les Paul – så det så! Alltså kommer Lenah och undertecknad med taxi från flygplatsen till just Iridium Jazz Club på Manhattan i New York.
Jag visste att det var två föreställningar, en klockan 20.00 och en 22.00 och vi anlände kl 20.00. En mycket vänlig herre i entrén talade om för oss att vi just hade missat den första showen, men att det gick bra att komma in på den andra om vi hade bokat biljetter. Detta hade vi ju naturligtvis inte gjort, men vi kunde få en plats nästa måndag..!!!
Jag höll på att flyga i luften, men min kära hustru Lenah sa helt enkelt:
– Gå du och ställ dig någon annanstans och var tyst, så tar jag hand om detta.
Och det gjorde hon.
In kom vi och det var en helt makalös föreställning. Min idol som startade det hela spelade så att jag grät. Dessutom så dök det upp diverse gästartister som t.ex. Stanley Jordan och lite andra proffs och det tog åtskilliga dagar att smälta att man hade varit med om.
Nu kommer jag dock till pudelns kärna och tillika en förklaring till bilden. Jag hade gett mig f-n på att ge Mr Guitar en LP med The Spotnicks och att få en bild som bekräftade detta.
Alltså så väntade jag länge på att få träffa honom och till slut när han hade signerat några gamla LP så tog jag mig samman och sa:
– Jo, Mr Les Paul. Jag började min musikaliska bana som pianist, men när jag hörde Tiger Rag på radion så beslöt jag mig för att börja spela elgitarr istället.
Les sa:
– Is that so?
Jag svarade:
– Yes, and I´m still playing and still on the road.
Så förklarade jag att jag hade spelat in en hel del låtar som han själv hade spelat in och visade honom LP’n The Spotnicks Unlimited.
Han blev faktiskt ganska överraskad när han såg titlar som Wabash Blues och Goodnight Irene, låtar som han själv har spelat in för länge, länge sedan.
Det är svårt att skriva så att det inte låter som skryt, men jag sa till Les Paul att jag ville egentligen inte ha hans autograf, men att han kunde få min. Jag förklarade att den här gamla LP’n var inspelad för länge sedan och att min namnteckning finns på omslaget under orden:
God Bless Les
Faktum var att Les Paul tyckte att detta var udda och när jag sa att det enda jag önskade var att få en bild på oss ihop när jag överlämnade LP’n till honom så sa han:
– Of course!
Lenah tog bilden med Bobs lilla digitalkamera.
Sammanfattningsvis så blir det ju så här att efter att ha träffat sin idol efter 50 år så är det väl inte så mycket att tillägga.
Les Paul är 83 år gammal och spelar fortfarande på Iridium Jazz Club på måndagar.
Är ni i närheten så försök att fixa er in!
Hälsningar från
Den Gamle Bo W
Fotnot: Les Paul gick bort den 13 augusti 2009. God Bless Les!
This story by Bo Winberg about his meeting with the idol Les Paul was first published on this homepage in 2004. We all have to be grateful to Les for Bo Winberg ’becaming as he became’ so I find it motivated to let everyone read the text again
I became a pensioner on 27 March and it was celebrated, together with Lenah, in San Francisco, a wonderful city as well is the hippest in the entire United States.
I also had an idea in mind on this trip. I have for many years been known that Les Paul plays on Mondays in New York, at a small club called Iridium Jazz Club. Unfortunately, as I had always missed this opportunity before – either I arrived on Monday evenings or so has flight to Sweden departured on Monday evenings.
Now, however, I had made up my mind and this time I should go to Iridum Jazz Club and listen to Les Paul, whatever it takes! Therefore, Lenah and I took a taxi from the airport to the Iridium Jazz Club in Manhattan in New York this Monday.
I knew that there were two performances, one at 8 p.m. and the other at 10 p.m. We arrived at 8 o’clock. A very friendly doorman told us that we had just missed the first show, but that it was good to get into the other if we had booked tickets. This was, of course, nothing we had – but we could get a place next Monday!!!
I was about to explode, but my dear wife Lenah simply said to me:
– Go away and keep silent. I take care of this.
And she did.
We came in and it was a unprecedented idea. My idol that started it all and I cried when he played. Several guest musicians joined in, such as Stanley Jordan and a some other pro musicians and it took several days afterwards to take everything in.
Now I will explain about the picture. I had decided to give Mr. Guitar an LP with The Spotnicks and to have a picture to confirmed this special moment. I had to wait a long time before I got to meet him and after he had signed a number of old LP’s I took courage and said:
– Well, Mr. Les Paul. I started my musical career as pianist, but when I heard Tiger Rag on the radio so I decided to start playing electric guitar instead.
Les said:
– Is that so?
I said:
– Yes, and I am still playing and still on the road.
So I explained that I had recorded lots of the songs he had played himself, and showed him the LP The Spotnicks Unlimited.
He was actually quite surprised when he saw titles as Wabash Blues and Goodnight Irene, songs that he had recorded a long time ago.
It is difficult to write so it not will sound boasting, but I said to Les Paul that he could get my autograph. I explained that this LP was recorded for a long time and that my signature is on the cover page beside the words:
Good Bless Les
Les Paul thought this was a bit odd and when I asked for a picture of us together when I submitted LP ’ n to him as he said:
– Of course!
Lenah took the picture with Bob’s small digital camera.In conclusion, after having met my idol after 50 years, it is not so much more to add.
Les Paul is 83 years old and still play on Iridium Jazz Club on Mondays.
If you are in the vicinity, try to get in!
Greetings from
The Oldie Bo W
Footnote: Les Paul died on August 13, 2009. God Bless Les!