Den här berättelsen skrev jag 1985 och fick den införd i Spotnews nr 11 samma år. Jag har här gjort några få ”redaktionella” ändringar och tillägg.
Jag tror att spelningen gjordes i mitten av oktober men det kan också ha varit i september, efter hemkomsten från England.

”HUR JAG KOM ATT BLI EN SPOTNICKS-FAN” eller ”STILL CRAZY AFTER ALL THOSE YEARS…”

av Sören Alverfeldt, Jönköping – medlem nr 14

För min del började det hela 1961 när jag först hörde MOONSHOT i Radio Luxemburg ”with the fabulous Swedish group THE SPOTNICKS and their incredible sound…”

Swedish !!??!

Jodå, senare kunde jag konstatera att jag hade hört rätt – THE SPOTNICKS var ganska flitigt spelade i Radio Luxemburg vid den här tiden – det var alltså en svensk grupp som lät så otroligt bra!!
Jag började jaga skivor här på hemmaplan (som var lika med Karisborg i Västergötland) men det visade sig vara ganska svårt.
– ”Sputtnicks, va ä dä?”

Ja, så lät det för det mesta i de fåtaliga skivbutiker som jag hade möjlighet att besöka.
Jag började tvivla på mig själv, men så kom äntligen London-LP”n ut här i Sverige, en LP á lá stenkaka i mono och mitt exemplar blev ganska snart det garanterat mest spelade – raspig och nästan genomskinlig.

Snart införskaffades fler skivor med THE OLD SPINNING WHEEL, GALLOPING GUITAR, HEY GOOD LOOKING, JOHNNY GUITAR m.m. Alla stora favoriter och ofta spelade i mitt hem inför hårt ansatta men mycket förstående föräldrar och mindre förstående klasskamrater.

Den största händelsen så långt inträffade någon gång under hösten 1962 när THE SPOTNICKS skulle spela på det stora nöjesetablissemanget ”Västra Gymnastiksalen” sedermera ”S2-salen” i Karlsborg.
Många av er som läser det här har nog säkert fina Spotnicksminnen förknippade med detta ställe där THE SPOTNICKS var flitiga gäster under 60-talet.

Vid den här tiden var jag 14 år och då är det kanske på sin plats att förklara för den yngre generationen att man då var ungefär lika belevad och självständig som en dagens 8-åring (!)
Här uppstod alltså ett problem. Att övertyga mina föräldrar om vikten för mig att delta i denna högtidsstund.
Alltnog, efter mycket övertalning beviljades utegångstillstånd till klockan 10 !!! (spelningen började kl 8 …)

Jag var trots allt glad som en gök och var på plats säkert två timmar i förväg, bevittnade idolernas ankomst, tittade i smyg på dem under in- och upplastning och klistrade mig fast framför scenen redan vid 7-tiden – bara för att vara säker…

Spelningen, som egentligen var dansmusik med två orkestrar – en i varje ände av lokalen, två danser var – började och jag var salig. Men oj vad klockan gick fort – den närmade sig 10 med stormsteg – så jag fick till slut slita mig och pinna hem på min cykel och började samtidigt smida djärva planer…

Jag hann precis innanför dörren då mina föräldrar, som var ute på sitt den här kvällen, ringde och kontrollerade att jag var så skötsam som jag hade lovat.

Jodå, jag var så skötsam sååå… och direkt efter telefonsamtalet kastade jag mig på hojen igen. Full fart till ”Västra”, in och fram till scenen och kom precis lagom för att beskåda scenshowen med
THE SPOTNICKS, som vänligt nog hade haft paus medan jag var på utflykt.

Där stod jag alltså inför THE ORIGINAL SPOTNICKS som iförda rymddräkter drog hela repertoaren som jag så väl kände till. Då liksom nu gick det kalla kårar längs ryggen på mig när det hela satte igång – först THE SPOTNICKS THEME följd av HEY GOOD LOOKING, AMAPOLA, OLD MAN RIVER m.fl. och inte minst MOONSHOT som ju var min allra första bekantskap med THE SPOTNICKS och fortfarande tillhör en av mina favoriter.

Mitt under showen tog jag mod till mig och ropade till Bosse:
– ”Spela åransch-sploschom-schpeschal!” (mitt engelska uttal var väl inte det bästa)
– ”Vasaru?” sa Bosse varvid jag stammande upprepade min begäran.
– ”Du får lugna daj” replikerade Bosse.

Han spelade aldrig ORANGE BLOSSOM SPECIAL för mig den här kvällen men det gjorde inte så mycket – han hade ju PRATAT med mig istället!

Ja, detta hände alltså för 23 år sedan och gjorde som ni förstår ett så starkt intryck på mig att jag alltsedan dess har varit ”frälst” på heltid.
Ingen annan grupp, artist eller musikstil har nånsin lyckats trånga bort THE SPOTNICKS från piedestalen!

Jag har noga följt THE SPOTNICKS öden och äventyr, framgångar och bakslag genom tiderna och haft nöjet att se alla ”stora” sättningar ”Live on stage” – från originalupplagan via Derek Skinnar, Peter Winsnes, Jimmie Nicol, Tommy Tausis, Magnus Hellsberg och Göran Samuelsson och vidare över ”Badevanne-bandet” från 1974/75 och till det framgångsrika men numera upplösta gänget bakom LP’n ”In the middle of universe”.

Jag har lyckats samla på mig nästan all deras musik och har aldrig blivit besviken på THE SPOTNICKS även om jag inte har tyckt om allt som de har producerat (ca 500 titlar).
Jag har heller aldrig fastnat i nostalgoteket utan ser gärna att det händer något nytt i musiken.
Nostalgisk är jag endast på så sätt att jag ibland ser tillbaka på storhetstiden under 60-talet och önskar att den ska komma åter…

Apropå önskedrömmar…
Några tillfällen som jag gärna hade velat uppleva:
– Jammet med Spotnicks och Shadows i Bosses villa 1965
– Konserten på Göteborgs Konserthus före världturnén 1965/66
– Konserten i Kyoto i Japan som Bosse berättade om i senaste Spotnews
– Fanclubträffen i Partille förra året med studiobesök hemma hos Bosse

Dessutom har jag i alla tider, sen jag först hörde THE SPOTNICKS framföra den 1964, önskat att ”LOTTA LOVING” skulle komma på skiva liksom att jag tror att ”THE THIRD MAN” och nu senast ”THEME FROM SIMON AND SIMON” skulle sitta bra med THE SPOTNICKS.

Varför är då THE SPOTNICKS så bra?
Ja, det är väl upp till var och en att förklara det och för mig är det en kombination av väldigt många faktorer. Det skulle behövas en hel doktorsavhandling för att åskådliggöra detta och konstaterar istället att: ”Det bara är så…”

Jag skattar mig själv mycket lycklig att THE SPOTNICKS i alla fall har gett mig ett mycket rikt musikliv och jag vill till sist önska Bo Winberg och THE SPOTNICKS all fortsatt framgång och jag uppmanar Bosse att hänga i länge till!

HANG ON

---

Så här i efterhand (2018) är det rätt så kul att två av mina önskelåtar enligt ovan faktiskt kom att lite senare spelas in; ”THE THIRD MAN” (Harry Lime Theme) är med på albumet ”Unlimited” som kom ut 1988 och ”THEME FROM SIMON AND SIMON” på albumet ”In Time” från 1986.

Det har ju hänt en hel del med mig och mitt Spotnicksintresse sedan den här berättelsen skrevs. Det mest synliga avtrycket är väl, enligt mig själv, den här hemsidan om gruppen. Den publicerades första gången 1994, då med syftet att ge alla tillgång till den diskografi som jag hade gjort och som många frågade efter och sedan dess har det bara ”flutit på”.

Jag minns ett tillfälle, efter att jag hade lagt ut några musikfiler på hemsidan, att Bo Winberg ringde upp mig och frågade vad i h-e jag höll på med?
Det gick inte an att publicera låtar på nätet på det viset!

Jag blev givetvis rätt så skärrad men det hela redde ut sig under samtalet och vi har sedan dess haft en bra relation, Bo Winberg och jag, vilket jag är mycket tacksam för.
Det gäller även Bob Lander. Båda har kommit med glada tillrop och har varit tacksamma för det arbete som jag har utfört i syfte att sprida information och goodwill om The Spotnicks.

Det har varit mitt sätt att bjuda tillbaka för det som Bo, Bob och alla andra musiker i The Spotnicks har gett mig under alla dessa (57) år!

Sören Alverfeldt

---

I wrote this story in 1985 and had it published in Spotnews no. 11 the same year. I have made a few ”editorial” changes and additions here.
I think the gig was done in mid-October but it may also have been in September, after returning from England.

”HOW I BECAME A SPOTNICKS FAN” or ”STILL CRAZY AFTER ALL THOSE YEARS …”

by Sören Alverfeldt, Jönköping – member no. 14

For my part, it all started in 1961 when I first heard MOONSHOT on Radio Luxemburg ”with the fabulous Swedish group THE SPOTNICKS and their incredible sound …”

Swedish !! ??!

Yes, later I could state that I had heard right – THE SPOTNICKS were quite frequently played on Radio Luxemburg at this time – so it was a Swedish group that sounded so incredibly good !!
I started hunting records here at home (which was equal to Karisborg in Västergötland) but it turned out to be quite difficult.
– ”Sputtnicks, va ä dä?”

Yes, that’s how it sounded for the most part in the few record stores that I had the opportunity to visit.
I began to doubt myself, but then finally the London LP came out here in Sweden, an LP á lá stone cake in mono and my copy soon became the guaranteed most played – raspy and almost transparent.

Soon more records were acquired with THE OLD SPINNING WHEEL, GALLOPING GUITAR, HEY GOOD LOOKING, JOHNNY GUITAR m.m. All big favorites and often played in my home in front of hard-working but very understanding parents and less understanding classmates.

The biggest event so far occurred sometime in the autumn of 1962 when THE SPOTNICKS were to play at the large entertainment establishment ”Västra Gymnastiksalen” later ”S2-salen” in Karlsborg.
Many of you who read this probably have nice Spotnicks memories associated with this place where THE SPOTNICKS were frequent guests during the 60’s.

At this time I was 14 years old and then it might be appropriate to explain to the younger generation that you were then about as polite and independent as a today’s 8-year-old (!)
So a problem arose here. To convince my parents of the importance for me to participate in this moment of celebration.
All in all, after much persuasion, the exit permit was granted until 10 o’clock !!! (the show started at 8 …)

After all, I was happy as a cuckoo and was in place probably two hours in advance, witnessed the arrival of the idols, secretly watched them during loading and unloading and pasted myself in front of the stage already at 7 o’clock – just to be safe. ..

The gig, which was actually dance music with two orchestras – one at each end of the room, two dances each – began and I was blissful. But oh what the clock went fast – it approached 10 by leaps and bounds – so I finally had to tear myself away and stick home on my bike and at the same time started to make bold plans …

I was just inside the door when my parents, who were out this evening, called and checked that I was as polite as I had promised.

Yes, I was so polite soooo… and immediately after the phone call I threw myself on the bike again. Full speed ahead to ”Västra”, in and up to the stage and came just in time to watch the stage show
THE SPOTNICKS, who kindly had a break while I was on an outing.

So there I stood in front of THE ORIGINAL SPOTNICKS who, wearing space suits, drew the entire repertoire that I knew so well. Then, as now, cold corpses ran along my back when it all started – first THE SPOTNICKS THEME followed by HEY GOOD LOOKING, AMAPOLA, OLD MAN RIVER and others. and not least MOONSHOT which was my very first acquaintance with THE SPOTNICKS and still belongs to one of my favorites.

In the middle of the show, I took courage and shouted at Bosse:
– ”Play åransch-sploschom-schpeschal!” (my English pronunciation was not the best)
– ”Vasaru?” said Bosse, stammering my request.
”You can calm down,” Bosse replied.

He never played ORANGE BLOSSOM SPECIAL for me this evening but it did not matter much – he had TALKED to me instead!

Yes, this happened 23 years ago and made, as you understand, such a strong impression on me that I have since been ”saved” full time.
No other group, artist or style of music has ever managed to push THE SPOTNICKS out of the pedestal!

I have closely followed THE fate and adventures, successes and setbacks of THE SPOTNICKS through the ages and had the pleasure of seeing all the ”great” sets ”Live on stage” – from the original edition via Derek Skinnar, Peter Winsnes, Jimmie Nicol, Tommy Tausis, Magnus Hellsberg and Göran Samuelsson and further over the ”Badevanne band” from 1974/75 and to the successful but now disbanded gang behind the LP ”In the middle of universe”.

I have managed to collect almost all their music and have never been disappointed with THE SPOTNICKS even though I have not liked everything they have produced (about 500 titles).
I have also never been stuck in the nostalgia library but would like to see something new happen in the music.
I am only nostalgic in the sense that I sometimes look back on the heyday of the 60’s and wish it would come again …

Speaking of wishful thinking …
Some occasions I would have liked to experience:
– The jam with Spotnicks and Shadows in Bosses villa 1965
– The concert at Gothenburg Concert Hall before the world tour 1965/66
– The concert in Kyoto in Japan that Bosse told about in the latest Spotnews
– The fan club meeting in Partille last year with a studio visit to Bosse’s home

In addition, ever since I first heard THE SPOTNICKS perform in 1964, I have wished that ”LOTTA LOVING” would be on record as well as that I think ”THE THIRD MAN” and most recently ”THEME FROM SIMON AND SIMON” would sit well with THE SPOTNICKS.

Why then are THE SPOTNICKS so good?
Yes, it is well up to everyone to explain it and for me it is a combination of very many factors. An entire doctoral dissertation would be needed to illustrate this and states instead that: ”It’s just so …”

I consider myself very happy that THE SPOTNICKS has at least given me a very rich musical life and I finally want to wish Bo Winberg and THE SPOTNICKS all continued success and I urge Bosse to hang on for a long time!

HANG ON

---

So in retrospect (2018) it’s quite fun that two of my wish songs according to the above actually came to be recorded a little later; ”THE THIRD MAN” (Harry Lime Theme) is on the album ”Unlimited” which was released in 1988 and ”THEME FROM SIMON AND SIMON” on the album ”In Time” from 1986.

A lot has happened to me and my Spotnick interest since this story was written. The most visible imprint is, in my opinion, this website about the group. It was first published in 1994, then with the aim of giving everyone access to the discography that I had done and that many asked for and since then it has just ”flowed on”.

I remember an occasion, after I had posted some music files on the website, that Bo Winberg called me and asked what in h-e I was doing?
It was not possible to publish songs online that way!

I was of course quite cut, but it all worked out during the conversation and we have since had a good relationship, Bo Winberg and I, for which I am very grateful.
This also applies to Bob Lander. Both have come with happy cries and have been grateful for the work I have done in order to spread information and goodwill about The Spotnicks.

It has been my way of bidding back for what Bo, Bob and all the other musicians in The Spotnicks have given me over all these (57) years!

Sören Alverfeldt