Kommentarer

1962-10-13 “VÄSTRA” I KARLSBORG — 2 kommentarer

  1. Min första kontakt med The Spotnicks var genom Sveriges bilradio med CG Hammarlund. Det lät……jäkligt bra! Syrran arbetade på Sveriges Radio och hon krånglade in mig på en TV-inspelning på Gröna Lund. På scen; Peter & Gordon, Alma Cogan och The Spotnicks. Jag fick en kram av Alma och en autograf, skaka hand med P&G och fick en rufs i håret av Björn Thelin. På den vägen har jag sedan travat, följt dem i vått och torrt. Jag har sett dem ett otal gånger kors o tvärs i vårt land, Köpt deras skivor som jag fortfarande har glädje av och även sådant jag emellanåt undrat, hur fanken tänkte de här? Min musiksmak har genom eget musicerande tack o lov utvecklats. Men ibland får jag för mig att ta en stund med de inspelningar jag tycker om och då får jag ett glatt leende från hustrun. Även om åren gjort sitt med oss alla, har jag fortfarande en plats i mitt musikhjärta för The Spotnicks.

  2. Tjipp!
    med ett leende på läpparna läser jag hur Sören fastnade på kroken.
    För min del var det en liknande händelse, då min Spotnicks-diggande kompis Stig
    övertalade mig till att lyssna på The Spotnicks in Paris istället för att se på
    Familjen Flinta på TV. Detta var någon gång år 1963.
    Sedan dess är The Spotnicks mina favoriter.
    Dessförinnan hade jag hört The Shadows, The Violents och Sven Ingvars spela svängig instrumental gitarr-pop. Men av någon anledning tilltalar mig The Spotnicks gitarrlåtar på ett sätt att de sedan dess har blivit mitt husband nummer ett!