På lördagskvällen hade drygt 600 entusiaster tillförskansat sej supébiljett för att bl.a. få avnjuta två långa set med Spotnicks. Att inte huset välte! -Så bra, så tight och så fyllda av äkta spelglädje, har i varje fall ALDRIG undertecknad sett Spotnicks!

Bosse slet som en galärslav och lyckades t.o.m. få iväg ett bluessolo i Kansas City! Alla som vet med vilka strängar han spelar och hur hårt dom är spända, vet att det inte GÅR att lira blues på hans gitarr – men igår gick det! Bobs sång har aldrig varit bättre och till min glädje är vi nu uppe i nästan 40 % vokala låtar och alla är kanonbra! Lägg därtill att stämmorna sitter klockrent, så blir bilden fullständig. Personligen vill jag gärna slå ett slag för en CD innehållanden Sören Alverfeldts eminenta förslag på vokala låtar, det skulle verkligen vara ett nytt grepp och säkert mycket uppskattat och egentligen lika mycket Spotnicks som vanligt – Bosse och alla andra ska ju vara med!

Sammanfattningsvis en riktig höjdarspelning! Fredrik Oskarsson hälsas med glädje in i gänget. Han gör sitt jobb proffsigt, har en härlig attityd och passar definitivt in i detta härliga gäng! Stefan och Ralf, dessa glada gamänger från Wasarnas utkanter känner vi sedan gammalt och med dem i laget verkar mentor Bosse äntligen ha hittat hem till gammal god trygghet – nu lirar gubben bättre än nånsin!

En mycket nöjd arrangör, mycket nöjd publik och mycket nöjd undertecknad tackar för några oförglömliga timmar på Hanöhus – men arrangören bör nog kolla bottenfundamenten, för stundtals verkade Hanöhus välta!!!

På återhörande!