Read in English

Den låt som de flesta förknippar med The Spotnicks är utan tvekan Amapola av någon outgrundlig anledning.

Man kan inte påstå att Amapola hör till gruppens största musikaliska verk – det finns många, många andra låtar som åtminstone jag själv hellre lyssnar på – men den symboliserar i alla fall The Spotnicks på ett utmärkande sätt för deras helt unika sound och, som i så många andra fall, ett helt eget arrangemang av en tidigare känd låt.

Uppskattningsvis har The Spotnicks uppträtt mellan 3 000 och 4 000 gånger under sin långa karriär och i princip vid varje tillfälle har publiken ”krävt” att få höra Amapola.

Amapola spelades in i Oriole Studios i London för gruppens första LP Out-a space – The Spotnicks in London. 16 låtar spelades in under en och samma session som varade i 17 timmar vilket var en av de längsta dittills med dåtidens mått (att jämföra med dagens artistproduktioner).

Amapola gavs först ut 1962 på ovannämnda LP men kom året därpå också ut på singeln Karusell KFF 498 tillsammans med I’m coming home från samma album.

Amapola finns än idag med på i stort sett samtliga samlingsalbum som fortfarande produceras med The Spotnicks.

The Spotnicks har aldrig varit särskilt väl representerade på svenska hit-listor men med Amapola blev man i alla fall den 13 april 1963 inröstad på Sveriges Radios 10 i topp och låg kvar där i nio veckor med en tredjeplats som bäst.

Amapola är urspungligen en spansk låt komponerad 1924 av José Maria LaCalle García (Joseph LaCalle) och den första originalinspelningen gjordes av Miguel Fleta 1925 och framfördes i filmen ”The Lecuona Cuban Boys”.
1939 kom en version ut med engelsk text och titel ”Pretty little poppy” skriven av Albert Gamse och framfördes av Deanna Durbin i filmen ”First love”.

Amapola har under åren spelats in av en stor mängd artister och orkestrar. Som exempel kan nämnas Sven Asmundsen, Jimmie Dorsey, Benny Goodman och Andrea Bocelli samt även Vikingarna liksom den danska gruppen The Cliffters. Så sent som 2013 hade Natalie Cole med Amapola på sin CD ”Natalie Cole En Español”.

The Spotnicks sätt att spela Amapola var på ett helt annorlunda mot tidigare versioner och för arrangemanget stod i huvudsak Bo Winberg.

Gruppen har, som redan nämnts, framfört Amapola oändligt många gånger och det är ingen stor hemlighet att man emellanåt har varit ordentligt trött på låten.
För att tydligt markera detta gav man 1982 ut en LP med namnet We don’t wanna play ”Amapola” no more.

Trots detta har man ändå spelat in flera versioner av Amapola som återfinns på albumen The great snowman från 1976, Charttoppers recorded 1977, The Spotnicks 1997 samt Back to the roots från 2003 vilket kanske tyder på att det finns ett slags (hat-) kärlek till låten i alla fall.

The Spotnicks senaste CD, inspelad 2011, heter The ”Real” Amapola och där återfinns en version i ett annorlunda arrangemang som i viss mån närmar sig originalet.

På LP’n Around the World från 1966 försökte The Spotnicks sig på att göra en uppföljare till Amapola med ett snarlikt arrangemang av låten Green Eyes men den fick aldrig någon liknande uppmärksamhet.

Av konstellationer som är nära förknippade med The Spotnicks finns ett par olika inspelningar av Amapola med gruppen PapaÓ samt en annan med Juri Wiik (alias David Palmer).

Man kan summera med att The Spotnicks antagligen inte skulle ha blivit vad de blev utan sin Amapola, oavsett vad man egentligen tycker om låten, OCH också samtidigt konstatera att The Spotnicks + Amapola är KULT i dess absolut rätta bemärkelse!

Amapola live – 1963

Amapola live – 2015

Sören Alverfeldt 2015

---

AMAPOLA

The song that most people associate with The Spotnicks is undoubtedly Amapola for some inscrutable reason.

One can not say that Amapola is one of the group’s greatest musical works – there are many, many other songs that at least I prefer to listen to – but it symbolizes anyway The Spotnicks characteristics with their unique sound and, as in so many other cases, a completely own arrangement of a previously known song.

As a rought estimate The Spotnicks has performed on stage about 3 000 to 4 000 times during their long career and basically each time the audience has ”insist on” Amapola.

Amapola was recorded in Oriole Studios in London for the group’s first LP Out-a space – The Spotnicks in London. 16 songs were recorded during the same session that lasted 17 hours which was one of the longest to date with contemporary dimensions (to be compared with today’s music productions).

Amapola was first published in 1962 on the LP mentioned above but was the following year also released on the single Karusell KFF 498 along with I’m coming home from the same album.

Amapola is so far included at most of the compilation albums which are still produced with The Spotnicks.

The Spotnicks has never been particularly well represented at Swedish hit lists but with Amapola they got on April 13 in 1963 into Swedish Radio’s Top 10 and remained there for nine weeks with a third place at best.

Amapola is a Spanish song composed in 1924 by Jose Maria Lacalle García (Joseph Lacalle) and the first original recording was made ​​by Miguel Fleta 1925 and performed in the movie ”The Lecuona Cuban Boys”.
In 1939 was a version with English lyrics and title ”Pretty Little poppy ”written by Albert Gamse which was performed by Deanna Durbin in the movie ”First Love”.

Amapola has over the years been recorded by many, many artists and orchestras. For example Sven Asmundsen, Jimmie Dorsey, Benny Goodman, Andrea Bocelli and also the Swedish group Vikingarna as well as The Cliffters from Denmark. As late as 2013 had Natalie Cole Amapola on her CD ”Natalie Cole En Español”.

The Spotnicks way of playing Amapola was completely different compared with previous versions and the arrangement was mainly made by Bo Winberg.

The group has, as already mentioned, played Amapola an enormous amount of times and it’s no big secret that the members have been thoroughly sick of the song at times.
In order to clearly mark this they made in 1982 an LP with the name We don’t wanna play ”Amapola” no more.

Despite this, they have recorded other versions of Amapola found on the albums The great snowman from 1976, Charttoppers recorded 1977, The Spotnicks 1997 and Back to the roots from 2003, which might indicate that there is a kind of (hate-) love to the song anyway.

The Spotnicks latest CD, recorded in 2011, is called The ”Real” Amapola and there is another version in a different arrangement to some extent is more like the original.

On the LP Around the World in 1966 tried The Spotnicks to make a follow-up to Amapola with a similar arrangement of the song Green Eyes but it never received similar attention.
The group PapaÓ, which is closely associated with The Spotnicks have a couple of different recordings of Amapola and another one is recorded by Juri Wiik (alias David Palmer).

You can summarize that The Spotnicks probably would not have been what they were without their Amapola, regardless of what you actually think about the song, AND at the same time establish the fact that The Spotnicks + Amapola is CULT in its absolute sense of the Word!

Amapola live – 1963

Amapola live – 2015

Sören Alverfeldt 2015